Jo, jag köpte mig ett litet hus...
Libellenland
Jo, jag hade ju länge funderat på att ha ett litet hus på landet.
Inget fancy eller så, bara något att åka ut på helgerna till, för att ta en fika eller få lite lung och ro.
Min ekonomi tillät väl egentligen inte detta så visningarna man åkte på var mest som en sporre till fantasin.
Det blev nästan som ett lördagsnöje att åka ut och kolla…
Givetvis gick man omkring och tyckte -att den och den väggen kunde man riva ut och här skulle det vara ett fönster till och bla bla…
Men det blev aldrig nåt hus.
I början av juni 2004 drog jag som vanligt på mig läderkostymen och for iväg på Hailwooden för att titta på ett par ”lagom dyra” kåkar jag hittat på internet.
Det ena låg nästan ända ute vid Marstrand, fast ändå mitt i en skog på en lång och vindlande grusväg, och var ett påbörjat projekt där man funnit ”vissa svampangrepp” på trossbottnen.
Efter att ha stuckit in näsan i ett av källarfönstren återvände med snabba steg jag till motorcykeln och funderade på vem som kommer att betala över en halv miljon för en möglig sommarstuga med torrdass.
Efter att i skinnställ och tunga läderstövlar från 2:a världskriget, gått med motorcykeln tillbaks till civilisationen fann jag till slut ett befolkat hus där jag fick låna en skiftnyckel för att skruva åt batterikabeln som lossnat.
Efter att fullständigt genomsvett och darrig i hela kroppen kommit ut på vägen igen kände jag att nu får det vara nog med hus…
